Idag bestämde jag mig för sjuhundrasjätte gången att nu tänker jag inte fortsätta att se ut som Barbamamman utan nu måste jag ta tag i träning och kost. Sagt och gjort, 5 km senare känns det superbra. Efter första kilometern tänkte jag att snart drar jag mitt sista andetag för det var så otroligt jobbigt, hade då provat på lite intervall joggning (eller vad jag nu skall kalla det för).Efter andra kilometern värkte hela kroppen och jag funderade flera gånger varför jag valt 5-kilometerslingan, måste varit spritt språngandes galen då jag inte motionerat sedan förra hösten. Vid 2,5 kilometer bestämde jag för att nu får det vara slut på att känna efter och tycka synd om sig själv. Jag bestämde mig för att jogga till nästa lyktstolpe. Och så fortsatte det lyktstolpe efter lyktstolpe och det kändes riktigt bra. Efter 3 kilometer hade jag tuffat till mig, var riktigt varm i kroppen och musklerna så jag bestämde mig för att jag borde orka jogga en kilometer... och jag klarade det. Stärkt av att orkat jogga en hel kilometer med tanke på att det kändes som att jag höll på att dö efter första kilometern så joggade och gick jag om vartannat sista kilometern.
Jag har stretchat massor men jag antar att jag kommer att ha en träningsvärk imorgon som heter duga... Ha, ha ha kom precis att tänka på en av Lennarts fotbollstjejer som spelade match förra helgen och inte hade tränat på ca 2 månader. Hon kämpade som bara den på matchen men fick en kollosal träningsvärk efteråt. När måndagen kom så hade hon fortfarande så ont i benen att hon inte kunde gå och fick stanna hemma från skolan... eller vem vet det kanske bara var ett svepskäl.
Hur som helst om ni träffar mig om några veckor och jag fortfarande ser ut som en Barbamamma så tjata på mig och ställ jobbiga frågor om hur det går med träningen, kosten osv...
