 |
| En suddig bild på fröken Barbro |
Härom kvällen presenterade en bekant till mamma och pappa sin väninna för dem. Det visade sig att väninnan var min lärare Barbro som jag hade i första klass. Helt otroligt att hon kom ihåg mig... Hennes minne var att jag alltid var glad, ett energiknippe som var full av bus och upptåg. Hm, förstår inte riktigt vad hon menar, jag var ju en mönster elev...hihi. Hon berättade om mina framtänder som inte ville lossna, att jag alltid vickade på dem med tungan och "fällde ut" dem. Det hade visst tagit flera veckor innan tandfen kom på besök. Hon tyckte att jättegluggen hade förstärkt min busiga uppsyn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar