Livrädd!!!

För en vecka sedan checkade jag in på Sundsvalls Sjukhus avd 15 B, kirurgen.

Jag var helt stirrig och ville inte alls sova på sjukhuset, eller opereras. Jag hade en fantastisk kvinna till salsgranne. Hon hade några dagar tidigare gjort samma operation som jag skulle genomgå på tisdagen, hon mådde jättebra och skulle få åka hem nästa dag. Hon peppade mig som bara den...

Just då var jag inte rädd för operationen utan för uppvaknandet och livet dagarna direkt efter operationen.

Vilken tur att jag hade fått första operationstiden på tisdagen. Jag drack mina näringsdrycker, duschade och kläddes för operation.

Det var en solig och fin tisdagsmorgon vid 05.20 som jag drack 2 st näringsdrycker inför operationen.

Transportören dök upp vid 7.15, han fick snällt invänta doktorn som kom kl. 7.30 för att rita på mig. Jag hade tidigare fått veta att man skulle ta bort den bit av tjocktarmen där det var nästan stopp och att man inte visste vad stoppet berodde på. Doktorn började prata om att stoppet kunde vara en tumör och om stomi, jag blev LIVRÄDD och protesterade... även stomihålet ritades ut.

Stomi = påse på magen

Transportören som körde ner mig för operation berättade att jag skulle få vänta en stund på kvinnokliniken innan operationspersonalen skulle hämta mig. Med TUMÖR och STOMI ekandes i mitt huvud blev jag jätteglad över det och insåg att jag skulle få chansen att RYMMA från operationen.

Attans, narkossköterskan mötte mig och transportören då vi närmade oss kvinnokliniken, det blev ingen rymning. Hon tog över, och inom några minuter hade jag fått lugnande och sov.